thekidsandwe

är det bad i månskenet... Den lilla delen har värmts upp till dryga 30 grader. Medans den stora delen håller en behaglig svensk sommartemperatur på ca 15 grader.

Vi är med andra ord tillbaka i Saratoga och försöker förtränga att det snart är dags att packa väskan och åka hem till snön. Föhoppningsvis hinner vi med en utflykt till Santa Cruz i morgon, om vädret tillåter. Det pendlar mellan regn och solsken i ca 30 minuters intervaller.

San Francisco var toppen och vi skulle gärna spendera lite mer tid där... vi får se hur det blir. På onsdag bär det hemmåt.

Vi har åkt genom bergen från Monterey, via Big Sur. Magnussons! Ni måste åka där och ni måste äta Club Sandwich på "Sebastians".
Vi fick svindel! Det var fantastiskt vackert, går inte att beskriva med ord.

Internet är segt så bilderna får vänta...

Nu har resan söderut äntligen börjat!

Första stoppet blev Santa Cruz, det ligger ca 30 minuter med bil från Saratoga. Det ligger på andra sidan bergen, så det var en riktigt vacker biltur, vid kusten. Det är en skön surfatmosfär i stan, jag undrar om märket Santa Cruz kommer härifrån... det var iaf en härlig känsla att komma till kusten och havet. Vi blev alla upprymda av att känna dafterna från havet och sand mellan tårna. Det är ju inte direkt sommar här men det slår -10 och snö med hästlängder. 

Vi stannade först vid Twin Lakes State Beach. Mulet och lite kallt, men som sagt en STRAND. Stora fåglar gjorde att vissa i sällskapet kände sig lite illa till mods. Vi tog oss sen vidare till Natural Bridges State Beach och då tittade solen fram och värmde oss ordentligt. Jack fick äntligen ta av sig skorna och leka loss i sanden. Av väderleksrapporten att döma så kommer vi få fler chanser till det, härligt. 

Sen åkte vi vidare mot Monterey några mil söderut. Där bor vi nu på ett hotel som ligger precis vid stranden. Vi hann inte njuta så mycket av utsikten idag för mörkret kommer verkligen fort här. Så imorgon får vi ta oss ner till stranden och ta med hink och spade. Det är ganska kallt i vattnet här, det blir aldrig varmare än ca 16 grader p.g.a. av strömmarna. Det blir varmare ju längre söderut vi kommer.

Igår shoppade vi loss på en outlet i Gilroy som var minst sagt stooor... fyra olika komplex som man var tvungen att åka bil mellan. Det var sammanlagt 145 affärer så alla behov kunde fyllas, men det var barnen som fick mest. Vi har många affärer kvar att utforska, vi får hoppas på att vi hinner tillbaka dit senare.

Bilder kommer sen, när vi hittar en uppkoppling som inte segar sig fram.

Nu ska jag sova.

Hej hej. 

Vi är kvar hos Oscarsons i Saratoga och har gjort lite mindre utflykter. Tyvärr så har Cricke fått stanna hemma med Valter som fortfarande är sjuk och som dessutom fått kräksjuka.
Valter kräktes imorse och vi trodde det var av medicinen, men det visade sig att han fått kräksjuka. Vi matade honom med vatten på en tesked och efter två skedar kräktes han.
Men nu ikväll verkar han må bättre efter att ha behållt både vätskeersättning och yoghurt.

Idag åkte vi till Saratoga downtown och åt på en Italiensk restaurang och sen gick vi till en stor park. Igår var vi i Los Gatos, det var en jättemysig liten stad.

Vi hoppas att vi kan göra en lite större utflykt på tisdag hela familjen!

Kram å puss



Godisskåpet hos Oscarsons


Uppfarten till huset


Baksidan




Allt är stort i USA, även barkbitarna

Jack med sin "rullväska"


Valter i "sängen" på planet

Turen till Arlanda gick smidigt och det kändes väldigt skönt att lämna snö-Sverige!

Incheckningen gick också väldigt bra och även säkerhetskontrollerna. När man flyger till USA är det två säkerhetskontroller, en innan gaten och en precis i gaten.

Vi behövde inte smaka på Valters barnmat… :)

Det var ganska tomt på planet så vi kunde byta platser och få lite extra utrymme. Skönt! Valter har ju ingen stol utan istället en säng som man fäster på väggen. I den låg han och sov och hade det väldigt skönt.

Vi tyckte att Valter kändes lite gnällig och tänkte att han är säkert bara trött… men det visade sig att han har fått en släng av ögoninflammation! På planet kändes han varm också, men vi kunde inte ta tempen för termometern hade vi packat ned i resväskan och vi hann inte ta upp den när vi mellanlandade.

Maten på planet var god! Vi fick köttbullar med potatismos samt macka, bregott, camembert och efterrätt. Vi var sååå hungriga! Planet var försenat och lyfte inte fören vid 11-tiden (skulle ha lyft klockan 10.20) men vi kom i tid ändå. Personalen ombord var mycket trevliga och tillmötesgående… man vet ju aldrig med SAS.

Cricke har fått fotonojja och fotograferar allt!! Men det är kul, det är lite irriterande ibland för det tar så lång tid att ”hitta rätt bild”.

Vi fick även sällskap bredvid oss på planet av en pappa och hans dotter Sidney. Hon var lika gammal som Valter och satt i sitt babyskydd (som man har till bilen). De skulle vidare till Los Angeles och träffa mamman som arbetade där. De var trevliga och vi kunde hjälpas åt och även få lite tips om Kalifornien. Pappan (som jag inte vet namnet på…!), det är så när man fått barn allt fokus är på barnen, föredrog Las Vegas framför Los Angeles.  Han tyckte att Los Angeles bestod av betong och motorvägar…

Jag (Lovisa) var väldigt stressad över att vi skulle byta plan i Chicago. Inte så mycket över själva bytet utan för att vi var tvungna att checka ut allt bagage och sen checka in igen… men det gick bra förutom att jag blev tårögd av passvakten… Vi fick fyra gröna kort att fylla i inför att vi skulle komma in i USA, där skulle vi bland annat fylla i våra namn, passnummer och adress i USA plus att vi skulle fylla in om vi hade någon mat med oss.  Jag kryssade nej på allt av bara farten, och när vi stod där och skulle visa våra pass och gröna kort tänkte vi att vi ändå skulle berätta att vi hade barnmat med oss. Då när Cricke skulle berätta för passkillen om maten sa han ”Keep your hands off, I ask the questions” Sen frågade han om vi var gifta och vem som hade vårdnaden om barnen… Jag kände bara för att ljuga och hitta på nån sorglig historia! Sen frågade han mej och endast mej om vad jag skulle göra i USA och vad jag hade för yrke. Cricke frågade han inget och jag blev jättenervös över Crickes jobb eftersom han är frilans, men han slapp ju svara på den frågan.  

När vi sen väntade på flyget som skulle ta oss till San Fransisco sprang Cricke till det gyllene M:et och köpte mat, som jag slängde i mej för jag var så stressad, nervös och trött. Jack visade sin fina lilla rumpa också för hela gaten…! Han säger att han får ont av att sitta så mycket så han ville att jag skulle titta hur det såg ut. 

Det var det om resan.

Just det, höll på att glömma… Valter ”fyller” 10 månader idag!
Puss

Klicka på bilderna så blir de större.

Flygplatsen i Chicago


Cricke fotograferar


Mat!


Säkerheten är viktig


Hej, hej